Covidvacciner – allvarliga biverkningar och behovet av öppenhet
När covid-19 spreds över världen och utvecklades till en pandemi utan motstycke, riktades allt fokus mot att snabbt ta fram ett skyddande vaccin. Genom ett globalt forskningssamarbete lanserades flera covidvacciner på rekordtid – en prestation som hyllades som en vetenskaplig triumf. För många innebar vaccinet skydd mot svår sjukdom och död, och en väg ut ur isolering och osäkerhet.
Men under ytan växte en annan berättelse fram. Det blev snart tydligt att vaccinerna inte var helt riskfria – och att vissa personer drabbades av biverkningar, i vissa fall mycket allvarliga och långvariga.
Rapporter från hela världen beskrev symtom som hjärtklappning, bröstsmärtor, inflammation i hjärtvävnad (myokardit), neurologiska störningar, domningar, kramper, koncentrationssvårigheter, menstruationsrubbningar, autoimmuna reaktioner, extrem trötthet, skakningar, illamående. För vissa var symtomen mindre – för andra har de blivit livsförändrande och en del har fått sina liv förstörda.
Trots detta upplevde många som drabbats att de inte blev tagna på allvar. Vårdpersonal saknade ofta kunskap om hur vaccinskador skulle hanteras, och system för att söka hjälp eller ersättning var ofta svåra att navigera. Samtidigt präglades det offentliga samtalet av tystnad. I media talades det sällan om biverkningar, och människor som ifrågasatte vaccinet bemöttes ofta med misstänksamhet eller tystades.
Underrapportering och vetenskapliga brister
Studier har visat att underrapportering av biverkningar är ett utbrett problem. En rapport publicerad i PubMed Central konstaterade att endast en bråkdel av allvarliga reaktioner efter covidvaccin nådde de officiella rapporteringssystemen. Detta innebär att de faktiska riskerna kan vara betydligt större än vad som först kommunicerades.
En annan global säkerhetsstudie, som samlade data från över 300 miljoner vaccinerade individer, fick avbrytas 2024 på grund av finansieringsnedskärningar. Studien avslöjade betydande brister i datainsamling och övervakning av biverkningar – något som väckt frågor om varför ett så viktigt projekt inte fullföljdes.
Ett polariserat samtal och brist på nyanser
Vaccinfrågan kom snabbt att bli en symbolfråga, där den som uttryckte oro för risker ibland stämplades som ”anti-vaxxare”. Detta ledde till att det öppna samtalet ströps, särskilt i traditionell media och sociala medier. Människor som drabbats av biverkningar kände sig inte bara sjuka – utan också tystade.
I efterhand har flera forskare och läkare uttryckt kritik mot hur vaccinerna marknadsfördes. Frågor väcks särskilt kring massvaccination av unga och friska människor, där risken för allvarlig covid var låg, men där vissa nu lever med långvariga hälsoproblem.
Behovet av öppenhet, ansvar och medmänsklighet
Att tala om biverkningar handlar inte om att vara emot vaccin – det handlar om att ta människors upplevelser på allvar, och att värna om både folkhälsa och förtroende. Ett samhälle som vill uppfattas som trovärdigt måste kunna hantera även obekväma fakta.
I Sverige finns ett statligt system för att få ersättning vid vaccinskador, men vägen dit är ofta lång och svår. Bevisbördan ligger i praktiken på individen, och många vittnar om bristande stöd och förståelse. Samtidigt behövs en större vetenskaplig öppenhet för att kartlägga långtidseffekter, särskilt hos personer som tagit flera doser.
Vi behöver våga tala om det som inte blev som vi tänkt. Vi behöver erkänna att vetenskapen inte har alla svar direkt – och att det är just därför vi måste vara öppna, följa upp, forska vidare och vara villiga att ompröva.
Slutsats
Covidvaccinerna var ett kraftfullt verktyg i en allvarlig global kris. Men det är också tydligt att de inte var riskfria. För dem som drabbats av biverkningar har vägen varit tung – inte bara på grund av hälsan, utan också på grund av bristen på stöd, öppenhet och erkännande.
Därför är det nu viktigare än någonsin att vi som samhälle visar ansvar. Att vi lyssnar, forskar, kompenserar där det är rätt, och framför allt – vågar tala öppet.
Först då kan vi bygga upp det förtroende som framtida folkhälsobeslut kommer att vila på.