Från mikrobiologi till motstånd – Professor Bhakdis kamp för sanning, frihet och medicinsk etik under pandemin
En röst i stormens öga
Professor Sucharit Bhakdi är en internationellt erkänd mikrobiolog och tidigare chef för Institutet för medicinsk mikrobiologi och hygien vid universitetet i Mainz, Tyskland. Med en lång karriär inom infektionssjukdomar, immunologi och blodkärlens roll i inflammation, har han publicerat över 300 vetenskapliga artiklar. Under covid-19-pandemin blev han dock mest känd för något helt annat – sin starka och ifrågasättande röst mot det globala narrativet kring pandemihantering och vacciner.
När världen slöt sig i lockdowns, masker och en kapplöpning efter ett vaccin, gick Bhakdi ut med varningar. Han menade att viruset visserligen var verkligt, men att åtgärderna var oproportionerliga och skadliga – både socialt, ekonomiskt och hälsomässigt. Enligt honom påminde pandemin mer om en masspsykos än en medicinsk kris, särskilt när det gällde friska människor och barn.
Men det var med introduktionen av de nya mRNA-vaccinerna som Bhakdis kritik intensifierades. Han förklarade hur dessa vacciner fungerar genom att få kroppens egna celler att producera spike-proteinet – det virusets ”nyckel” till cellerna – vilket i sin tur triggar immunförsvaret. Enligt honom kunde detta leda till att immunsystemet börjar angripa kroppens egna vävnader, särskilt i blodkärlen. Han varnade för risker med autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska reaktioner och mikroskopiska blodproppar – något han ansåg aldrig blivit ordentligt utrett i kliniska långtidsstudier.
Tillsammans med sin hustru och forskarkollega, Dr. Karina Reiss, gav han ut boken ”Corona: False Alarm?” där de ifrågasatte den vetenskapliga grunden för restriktioner och massvaccination. Boken blev en bästsäljare och översattes till flera språk, och de följde upp med ”Corona Unmasked”, där de fortsatte sin kritik av global hälsopolitik och läkemedelsindustrins inflytande.
Bhakdi har blivit hyllad och förespråkare ser honom som en modig sanningssägare med vetenskaplig integritet. Han har också mött juridiska påtryckningar och censurförsök i flera länder, särskilt efter att han uttalat sig om kopplingar mellan vaccination och plötsliga dödsfall, vilket han menar kräver noggrannare undersökning.
Vad som är tydligt är att Professor Bhakdi har blivit en symbol för det motstånd som vuxit fram mot det dominerande sättet att hantera pandemin – inte ur okunskap, utan från ett medicinskt och moraliskt ställningstagande. Oavsett om man delar hans slutsatser eller inte, så har hans insats väckt en bredare debatt om medicinsk etik, yttrandefrihet och vetenskaplig öppenhet i en tid där sådant kanske behövs som mest.